bshah

Nu ska jag berätta om min situation i plugget för närvarande.
Jag har läst kursen "Linjär algebra och geometri" under 6 veckors tid nu..
Det är den svåraste mattekursen som jag kommer läsa under mitt första år, och tydligen har någon jävla tomte på KTH lagt in den alldeles efter nollningen. Liksom, då hade kläderna som blöttes ner av ölen från studentflaket knappt hunnit torka.. och att skriva tenta med våta kläder är inte att föredra.

Läraren har totalt gått igenom 8 kapitel sammanlagt, på drygt 467 sidor i matteboken (som är på engelska, vilket försvårar det sjukt svåra ännu mer), och jag ligger ganska precis 4 kapitel efter.
Det som jag har framför mig är ekvivalent med att läsa, förstå och dessutom lära sig bibeln utantill på 2 veckor
Efter att ha läst den förra meningen bör du ha räknat ut hur lång tid det är kvar till tentan.

Om man ska använda sig av tidernas underdrift så kan man konstatera att jag minst sagt ligger risigt till.
Till råga på det sitter jag och skriver ett blogginlägg av någon konstig anledning, till skillnad från resten av de 108 eleverna i klassen som sitter och pluggar sönder sig just nu.

Min högsta önskan just nu är att jag förvandlas till Albert Alexander Einstein under de kommande två veckorna.

Ifall min önskan inte slår in har jag alltid omtentan till hands. Tur det, för CSN vill man inte tjafsa med..

En kompis sa en gång på högstadiet att han trodde att Tupac levde. Tupac sköts till döds den 13e september 1996, och han sa detta ett antal år efter detta datum. 
Jag hade tidigare lärt mig att döda människor inte kunde leva. (Redan på den tiden var jag alltså så pass smart). Denna lärdom gjorde att jag snabbt drog en slutsats.
Nämligen att min kompis var en komplett idiot. Inget fel med det tyckte jag, då jag redan på den tiden kände ett antal kompletta idioter.
Så jag fortsatte helt enkelt vara hans kompis, dock lades han till i listan över människor som jag tyckte var relativt dumma.
Den listan han växt sedan dess kan jag säga..

Men, nu till saken som jag från början ville få sagd. Idag tog jag en sväng till stan efter skolan. När jag gick längs med Drottninggatan (gatan där Buttericks ligger) såg jag en folkmassa, samlad kring en stereo som spelade låten "Thriller". När jag trängde mig fram såg jag att det förutom stereon även fanns en man där. En dansande man. 
Han såg EXAKT ut som Michael Jackson och han dansade EXAKT som Michael Jackson. När han sedan gjorde sin "moonwalk", som han är ensam om att kunna i värlen så var en slutsats dragen: han var Michael Jackson.
¨
Jag visste att folk inte skulle tro på mig, så jag drog snabbt fram mobilen, och filmade till mig ett bevis, som visar att jag inte snackar skit. Och att jag inte är en komplett idiot.
Där har ni skillnaden mellan mitt och min högstadiekompis påstående. Han hade inget bevis, till skillnad från mig.

Jag blev tillräckligt road av honom för att ta upp de sex enkronorna som tyngde min ficka. De lade jag i lådan som låg framför honom, efter att han var klar med sitt uppträdande.
Det förtjänade han, Michael Jackson..

 

Har blivit en hel del om KTH på sista tiden, anledningen är väl att jag sakta, sakta glömt bort hur världen utanför såg ut.
KTH:s maffia skiljer sig lite från den som huserade på högstadiet och gymnasiet. Ni vet, grabbarna med fejkade fjällrävenjackor och joint i käften. Oftast var de mörkhåriga blattar, som använde ord som ingen annan kände till.. Aina, jao, läck osv.. listan kan göras lång. Fan vad coola de var.

Nu ser man andra grabbar (det är fortfarande grabbar) stå utanför föreläsningssalarna, i väntan på att snabbt få sno plats längst fram.
De står där och vässar sina pennor med tänderna och har jeansen uppdragna över huvudet så att de starkt påminner om KKK-medlemmar i sina vita luvor.
Folk vågar knappt möta deras blickar, så ökända är de på campus. De har sitt starkaste fäste i programmet teknisk fysik, där nära hälften tros tillhöra maffian, som de kallas på KTH.
Visst går det även en och annan blatte på KTH, sådana som fick respekt för sitt svarta hår en gång i tiden. De sitter fortfarande längst bak, så långt bak att folk får kolla upp mot himlen för att få en skymt av deras kepsar på raden längst bak. 
Men nu när andra tagit över deras gangsterroll,  har de fått sin nya plats.
Numera kallas de för de utrotningshotade.
Passande namn då de hamnat i stark minoritet (ca. 0,01 % av eleverna på KTH är renodlade blattar har mycket säker statistik visat), vilket gjort att de får kämpa för sin existens på skolan. Nu räcker nämligen inga hotblickar till för att skrämma lärarna till ett godkänt. Endast tentaresultat kan få de att behålla sin plats på skolan.
Visst är det tragiskt, men det visar bara att blattarnas rätta plats är SAM på gymnasiet, varifrån en del av de slussas vidare till Stockholms Universitet.

Det finns en skillnad mellan KTH:s gangstergrabbar och anteckningshororna, som jag skrev om tidigare.
Gangstergrabbarna tar nämligen bild på det som läraren skriver upp på den svarta tavlan, med sina mycket avancerade kameror.
Den skillnaden är stor nog för att ge de platsen på toppen av den hierarkiska pyramiden.